Monotona Bekännelser 25

Suspenderad existens

bördan är tung
den får mig att baxna
när jag genom suspensionens svarta isnatt vandrar
bördan är tung
tyngre än den tyngsta av blyklumpar

 

jag är suspenderad
suspenderad till ateisternas nattsvarta värld
jag är fördriven
fördriven från Moder Jords varma sköte
likt en mentalpatient som svävar fritt i rymden

 

där samlas de
de gudsförgätna själarna utan existens
där samlas de
mellan murens slemdrypande väggar
och de narcissistiska sarkofagerna av luxuöst surrogat

där Väktarens torn reser sig
mot en eldröd himmel
där furiösa män dansar till drabanternas mistlurar
där trumpetstötarna övergår till hesa avgrundsvrål
där finns dödens portal

 

min morbida lymfa reser ragg
när jag mot Portalen går
reser ragg under ångestfyllda skrin
från helvetets korseld
reser ragg

då djävulselden jag genomlidit
då jag pinat min kropp till dess yttersta gräns
då min hjärna smält samman till en homogen bid
först då kan jag låta mig sammanfogas
med min portativa postexistens

bördan är tung
när smäktande hädare möts
för att mig förgöra i den radioaktiva solnedgången
när jag blir suspenderad till en kall och morbid värld
bördan är verkligen tung