tag:blogger.com,1999:blog-61743510779676705572024-03-05T06:25:42.100+01:00PoesiföreningenEhttp://www.blogger.com/profile/00196227725522191798noreply@blogger.comBlogger89125tag:blogger.com,1999:blog-6174351077967670557.post-32283349781246379212014-11-21T11:21:00.000+01:002014-11-21T17:17:14.259+01:00Skrejpenpå många skolor under 90-talet spelade skolans musikintresserade elever in kasettband med låtar från de olika band som eleverna tillhörde. så även på Lundellska skolan, även kallad <i>Skrapan</i>. på ett av dessa band återfinns den enda kända inspelningen av Poesiföreningen.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen='allowfullscreen' webkitallowfullscreen='webkitallowfullscreen' mozallowfullscreen='mozallowfullscreen' width='320' height='266' src='https://www.youtube.com/embed/KiVrMwiaVy8?feature=player_embedded' frameborder='0'></iframe></div>
<br />Ehttp://www.blogger.com/profile/00196227725522191798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6174351077967670557.post-41042968792177260672002-09-16T09:16:00.000+02:002014-11-14T07:45:50.902+01:00Dimman av Allt<em>Bruno K Öijer<br />Dimman Av Allt<br />Wahlström & Widstrand 2001</em> <br />
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: "Courier New", Courier, monospace;">vi föddes<br />med en oerhörd saknad</span></div>
<a name='more'></a><br />
Så börjar en av dikterna i Bruno K Öijers nya samling Dimman Av Allt, den sista delen i en trilogi som tagit mer än tio år att färdigställa. De raderna sammanfattar ganska väl diktsamlingens stämning; en hopplös längtan efter någonting fundamentalt som saknas. En längtan som spirar ur avsmak inför en kall och ödslig samtid som Öijer i Dimman Av Allt skildrar med mörkare penseldrag än någonsin tidigare. Det hopp och den livsglädje, den ”blå strimma under alla lager av svärta”, som ibland kunde skönjas i trilogins andra del, Det Förlorade Ordet, återfinns inte här. I dikten Ishjärtat förmedlar Öijer en oförsonligt mörk bild av tillståndet i Sverige:<br />
<br />
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: "Courier New", Courier, monospace;">järnkättingar<br />av grått dis<br />hängde ur himlen<br />och slog mot husfasaderna<br />ett stelt<br />uttryckslöst ansikte<br />öppnade sitt gap<br />och sjönk långsamt tillbaka<br />genom någons ådror<br />rann allt som är billigt<br />obegåvat och fult<br />asfalt och vägar slingrade sig<br />runt ett livlöst hål<br />och jag var ung<br />när jag bröt förlovningen<br />med detta djävulska land<br />detta avlånga ishjärta<br />detta sjuka<br />sadistiska urberg<br />där en ängel<br />aldrig satt sin fot</span> </div>
<br />
Dimman Av Allt handlar om spruckna förhållanden, anhöriga som går bort, ensamma människor som sviker och gör illa varandra. Det vackra som skildras har sedan länge gått förlorat, eller kanske aldrig funnits. Hoppet om en lycklig och harmonisk tillvaro framstår som lika fjärran och verklighetsfrämmande som sägnerna om den sjunkna sagostaden Atlantis: <br />
<br />
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: "Courier New", Courier, monospace;">strimmor<br />avlånga skuggor längs havsbottnen<br />var tornspiror<br />från en stad som gått under<br />tog du upp en skopa vatten vid ytan<br />doftade det fortfarande av gator<br />av lyktor och plank runt trädgårdar<br />smaken dröjde kvar av kullersten och gränder<br />av människor<br />som sett en mening med sina liv<br />inte sotat ner örngotten med längtan och oro<br />inte skrämt bort dagsljuset<br />inte skramlat med ett husgeråd av leda<br />och vanmakt</span></div>
<br />
Redan i trilogins första del, Medan Giftet Verkar, började Öijer ta farväl av den rebelliska poesi som hans tidigare diktsamlingar varit fulla av. I Dimman Av Allt går det inte längre att skönja några spår av det aggressiva samhällshat som Öijer förut gav fria tyglar åt, annat än som ett resignerat avståndstagande, en önskan att bli lämnad i fred: <br />
<br />
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: "Courier New", Courier, monospace;">greppet<br />om mina axlar<br />slappnade av<br />och vägkanterna rusade förbi<br />kastade upp höstlöv<br />vindrutan brann av rött och guld<br />i backspegeln<br />såg jag staden försvinna<br />över hustaken<br />låg hinnan kvar<br />hinnan av allt osagt<br />hinnan av alla meningslösa karriärer<br />hinnan av ingenting<br />klistret</span></div>
<br />
Öijers tidiga dikter var ofta långa och kaotiska. Genom Öijers hela författarskap går en trend mot ett mer avklarnat språk, hans poesi har ständigt blivit enklare och tydligare. Dimman Av Allt är inget undantag; Öijer har aldrig skrivit klarare och mer rakt på sak än här. Jämfört med den nu fullbordade trilogin framstår den poesi Öijer skrev under sjuttiotalet som rena pajaskonsterna. I Dimman Av Allt visar Öijer att han kan skriva avskalat och okonstlat utan att magin går förlorad. I en av samlingens starkaste dikter berättar Öijer enkelt och utan omsvep om hur han som barn sökte skydd från en hård och ful verklighet genom att falla in i en egen fantasivärld. Ändå vilar ett slags sagoskimmer över dikten: <br />
<br />
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: "Courier New", Courier, monospace;">grävskoporna<br />tog min barndom<br />slog sönder äppelträden<br />och vindskontoren<br />slog sönder äventyret<br />och dom gamla vackra husen<br />från det ögonblicket<br />började dagsljuset försvinna<br />ur mitt liv<br />och jag vände mig åt ett annat håll<br />jag förde långa samtal med natten<br />jag minns att jag låg vaken i min säng<br />och höll om kudden<br />örngottet hade en bård av anderöster<br />som viskade till mej<br />jag kände att jag var utvald<br />jag kände att jag redan<br />hunnit ta farväl av världen<br />jag kände att orden<br />jag kände att bilderna<br />kom till mej</span></div>
<br />
Öijer har sagt att han i Dimman Av Allt har skalat bort allt det som okunniga människor kallar poesi. Denna långt drivna renodling är emellertid inte alltid av godo. Ibland reduceras dikterna till ointressanta och stämningslösa konstateranden av fakta: <br />
<br />
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: "Courier New", Courier, monospace;">väggarna dörrarna låsen<br />det uråldriga hantverket</span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: "Courier New", Courier, monospace;"></span> </div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: "Courier New", Courier, monospace;">all tid som gått åt<br />all skicklighet som lagts ned</span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: "Courier New", Courier, monospace;"></span> </div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: "Courier New", Courier, monospace;">på att skydda oss från varandra</span></div>
<br />
Men sådana bottennapp hör till ovanligheterna. Den enkla stilen som är förhärskande i Dimman Av Allt fungerar som ett redskap för att uttrycka ett annat perspektiv än i trilogins tidigare delar. Detta blir särskilt tydligt om man betraktar ett tema som återkommer i såväl Dimman Av Allt som Det Förlorade Ordet; porträtten av en dödssjuk människa. Följande dikt illustrerar väl hur detta motiv behandlas i Det Förlorade Ordet: <br />
<br />
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: "Courier New", Courier, monospace;">en dag om hösten<br />när sol grep om dina axlar<br />satt du ändå främmande och oåtkomlig<br />med ögon som ansträngde sig fram<br />genom det mörka fördragna rummet inom dej<br />och du ser hur alla dina saker<br />föremål och minnen<br />suddats ut från sina platser<br />tagit sej närmare sängen och börjat<br />brytas ner till tyg<br />i det osynliga gulnade seglet<br />som i alla år hörsammat dina andetag<br />när det obevekligt fyllts upp och spänts<br />för att ta dej med ut ur det här livet</span></div>
<br />
Med hjälp av en metafor, där människans utmätta tid på jorden liknas vid ett segel, beskriver Öijer döden som början på en resa. I Dimman Av Allt hanteras samma tema så här: <br />
<br />
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: "Courier New", Courier, monospace;">kudden<br />sydd av vitt gräs<br />ditt huvud vilade redan<br />mot underjorden<br />lyssnade till röster jag inte<br />kunde höra<br />utanför fönstret blåste januarisnön<br />slog tomt omkring sej<br />och dina ögon hade slutat att se<br />du såg mej inte längre<br />ur din hand som öppnades föll ingenting<br />föll smycket av ingenting<br />och fast du låg stilla<br />såg jag hur snabbt du reste<br />och du reste ohyggligt långt bort<br />även om du velat var det omöjligt<br />det var så uppenbart<br />att du aldrig mer skulle höra av dej</span></div>
<br />
Här går Öijer mer rakt på sak. Metaforiken är borta och i stället konstateras helt enkelt ”du reste ohyggligt långt bort”. Ännu ett exempel från Dimman Av Allt: <br />
<div style="text-align: center;">
</div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: "Courier New", Courier, monospace;">minnen och bestick<br />togs ifrån dej<br />träd och vattendrag bars bort<br />från din säng<br />allt som inte behövde säjas<br />låg som en kam i min hand<br />när jag strök ditt hår<br />och lovade att komma tillbaka<br />men jag visste att det inte var sant<br />jag satt nere i bilen och grät<br />jag förbannade livet<br />jag visste att jag inte skulle komma tillbaka<br />förrän allt var över<br />och hur iskallt och bestämt<br />hade inte döden gått igenom dina kläder<br />hur snabbt hade inte det otäcka<br />sökt igenom din kropp<br />letat efter allt som var värdefullt</span></div>
<br />
”Jag satt nere i bilen och grät”, skriver Öijer. Den förtätade stämningen från Det Förlorade Ordet finns inte kvar. Samtidigt har något annat vunnits; utanpåverken är borta och sorgen ligger i öppen dager, naken och osminkad. Poängen drivs hem på ett skoningslöst sätt; en närstående är på väg bort och det gör ont. Åtskilliga kritiker har uttryckt uppfattningen att det här sättet att skriva leder till att poesin förflackas. Vilken stil man föredrar är naturligtvis en smaksak, men det dessa kritiker verkar ha missat är att det är fråga om en trilogi där de olika delarna kompletterar varandra. I Det Förlorade Ordet skriver Öijer metaforrikt och laddat om döden som mysterium; i Dimman Av Allt är det i stället de efterlevandes saknad och smärta som står i centrum och tonen är okonstlad och vardaglig. Öijer har beskrivit trilogin som att han belyser samma scen med tre olika kameror, ur tre olika vinklar. Verkets struktur gör att helheten blir mer än summan av delarna. <br />
<br />
Ändå är det lätt att känna att Medan Giftet Verkar är något av en främmande fågel jämförd med de följande diktsamlingarna. Det går att urskilja flera teman som återkommer både i Det Förlorade Ordet och i Dimman Av Allt; beskrivningarna av en människa nära döden som redan står med ena foten i skuggriket, de vemodiga tillbakablickarna mot en avlägsen barndom, skildringarna av författarens utanförskap och känsla av utvaldhet. Dessa teman utvecklas inte lika tydligt i Medan Giftet Verkar där också stilen är markant annorlunda; gåtfullare och mer sluten. Den röda tråd som tydligast löper genom trilogin är en desperat känsla av saknad, en törst efter något som inte finns, och som inte kan finnas. Denna saknad, som man kan ana är drivkraften bakom Öijers hela författarskap, slår ut i full blom i trilogins sista del: <br />
<br />
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: "Courier New", Courier, monospace;">det jag behöver<br />det jag ständigt sökt efter<br />går inte att hitta<br />det är lönlöst<br />som om det hela tiden funnits där<br />och ropat på mej<br />inte velat låtsas om<br />att det försvann med själva tillvaron<br />försvann när våra liv kom till</span></div>
<br />
Dimman Av Allt är en stark diktsamling, full av bitterljuv skönhet, och en värdig avslutning på ett verk man skulle kunna kalla för saknadens trilogi. Ehttp://www.blogger.com/profile/00196227725522191798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6174351077967670557.post-7837964973999666182000-10-02T19:51:00.000+02:002014-11-14T07:36:34.502+01:00Bruno K. Öijer - en biografi<em>Denna biografi över Bruno K. Öijer har sammanställts av Pär Mosse utifrån främst Johan Lindholms specialarbete i svenska från 1995 och Johan Svedjedals Gurun och Grottmannen. Utöver detta har ett antal tidningsartiklar och intervjuer studerats och Göran Moe har bidragit med korrekturläsning och en hel del synpunkter. Denna biografi publicerades först 2000 men fick en mindre uppdatering 2002.</em><br />
<a name='more'></a><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhexj-zttEP43qEiSza2p-T3vX_F6qboF0gapwl57p1sOa_KSLnx-lEDM4D42QwaOSWJOoi8zsnEaGUFGk8FawiNgTlqCb-HQM78b1n3TfeH0EBGE93Rl5h1i6jtfEXPhJYUpRACKWvADs/s1600/bs1.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhexj-zttEP43qEiSza2p-T3vX_F6qboF0gapwl57p1sOa_KSLnx-lEDM4D42QwaOSWJOoi8zsnEaGUFGk8FawiNgTlqCb-HQM78b1n3TfeH0EBGE93Rl5h1i6jtfEXPhJYUpRACKWvADs/s1600/bs1.jpg" /></a></div>
<strong>B</strong>runo <strong>K</strong>. <strong>Ö</strong>ijer föddes 26:e november 1951 i Linköping där han också växte upp. 1973 flyttade han till Stockholm där han bor idag. K stog fram till 9:e juni 1999 för Kenneth då han bytte Kenneth mot Keats.<br />
<br />1971 anordnade tidskriften Lyrikvännen en poesitävling i hopp om att finna duktiga debutanter. BKÖs bidrag <em>Förbi gränsen och tillbaka</em> uppskattades av en enig jury med författaren Gunnar Harding i spetsen. Hans bidrag publicerades i nämnda tidskrift och banade väg för BKÖ mot ett erkänt författarskap. <br />
Tillsammans med några vänner startade han stenciltidskriften <em>Guru Papers</em> där den egna poesin blandades med bland annat samhällskritiska artiklar. Det var också i Guru Papers som BKÖ myntade den bevingade parollen "spräng den förbannade kultureliten", som ofta citeras.<br />
<br />1973 kom BKÖs första diktsamling <em>Sång för anarkismen</em> som trycktes upp på en stencilpress i 300 exemplar, varav hälften delades ut gratis till spärrvakter och annan personal på Stockholms lokaltrafik. Tanken var att göra något som blev omskrivet i media, men mer än ett par notiser på dagstidningarnas kultursidor ägnades inte åt den unge poeten. Diktsamlingen trycktes upp på vännen Eric Fylkesons eget nystartade förlag kallat Poesiförlaget. Boken blev fort slutsåld men fick knappast den uppmärksamhet som BKÖ önskade, trots lovord från kritikerna. Under hösten samma år anordnades en poesiuppläsning i Klarateatern som då låg i det hus som riksdagen tillfälligt inhystes i. "Nya poeter i nya riksdagshuset" löd parollen som lockade en stor publik. BKÖ uppträdde med dikten <em>Jeanne D`Arc, allting blöder</em>.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiLEAv9GkHG7_UECBh5UF_gP5MWQgGK6rRjewHUME8u8adFJsIg5S2WcSUQzJr2ZZimze0qQVVijdeDbJpN5TNCvrcrM5Wckg6jD_CJJiHpDcfkPQdkFjeZdkO3IGEbeeLzmEXeGV6yPxo/s1600/bs2.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiLEAv9GkHG7_UECBh5UF_gP5MWQgGK6rRjewHUME8u8adFJsIg5S2WcSUQzJr2ZZimze0qQVVijdeDbJpN5TNCvrcrM5Wckg6jD_CJJiHpDcfkPQdkFjeZdkO3IGEbeeLzmEXeGV6yPxo/s1600/bs2.jpg" /></a></div>
Våren 1974 hölls ytterligare en uppläsning i Gamla Riksdagshuset, som det då hunnit bli, trots att den första var menad som en demonstration från unga poeter och inte som en inledning till en tradition. Den andra uppläsningen har gått till historien främst tack vare BKÖs framträdande. Istället för att läsa upp en dikt läste han upp ett manifest mot uppläsningen:<br />
<br />"Okej. Ni har startat det här för att bevisa att poesin lever. Men allt liv som måste bevisas är redan dött. (...) Här har riksdagsmän stått och ljugit i decennium efter decennium, och tvingat ned all verklig opposition mot golvet. Sen har det blivit dags att damma av Moster Poesi och bjuda på en enda riktigt långtråkig söndagspromenad. (...) Trots allt finns en viss skillnad mellan blåspöket Gösta Bohman och kommunisterna, men här får alla poeter identiska applåder, vare sig dom är kultursidespekoralister, ointressanta pusselförsäljare, läroboksförfattare, prästkjolar eller romantiska pausfåglar. Gamla riksdagshuset har gjort poesin ofarlig och menlös."<br />
<br />När det sista ordet föll avlossades ett knallpulverskott och BKÖ blodade ner sin skjorta med teaterblod och föll mot golvet. Några kvinnor hade hyrts in för att skrika och förhöja effekten samtidigt som två bårbärare rusade in för att bära undan den "döende" poeten.<br />
<br />Senare samma år släppte BKÖ sin andra diktsamling <em>Fotografier av undergångens leende</em>. Denna gång stod ett etablerat förlag bakom boken; Wahlström & Widstrand. Den här gången var kritikerna vid de stora tidningarna mer uppmärksamma, eftersom BKÖ lyckats skapa en del rubriker och diktsamlingen gavs ut av ett etablerat förlag. <br />
<br />1976 kom BKÖs tredje diktsamling <em>c/o Night</em>. För diktsamlingen c/o Night tilldelades Öijer ett stipendium på 6000 kronor från Bonniers för bästa nykomling och sällan lär ett förlag fått lika stor uppmärksamhet som Bonniers fick för detta. Istället för att snällt mottaga sitt stipendium valde BKÖ att låta folket få tillbaka sina pengar. Han växlade in 4000 i enkronor och kastade ut dem på T-Centralen i Stockholm under rusningstid. Den resterande summan tänkte han festa upp, men glömde pengarna i en telefonkiosk. Under den här tiden turnerade han i Sverige tillsammans med poesigruppen Vesuvius. Vesuvius bestod av BKÖ, Eric Fylkeson och Per-Eric Söder. <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUZoPHTwXQMiemDNgrSa2bhRhwLrEyZJDXnz5kgJu3mpfid0PZd0zfp4Jfuh6gTGQsVrZKrNBMOZZm2yJDfOva9GlLxAcfdr0my493wQv0WjwBDFUkv1TOcOgOHV2IguJoTw07R5kl2Ao/s1600/bruno3.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUZoPHTwXQMiemDNgrSa2bhRhwLrEyZJDXnz5kgJu3mpfid0PZd0zfp4Jfuh6gTGQsVrZKrNBMOZZm2yJDfOva9GlLxAcfdr0my493wQv0WjwBDFUkv1TOcOgOHV2IguJoTw07R5kl2Ao/s1600/bruno3.jpg" /></a></div>
1978 kom <em>Chivas Regal</em>, en roman om en ung poets resa genom Europa. Den fick dålig kritik. "Köp den på systemet istället" lär någon av kritikerna ha skrivit. När Chivas Regal kom i nyutgåva 1997 hade kritikerkåren, som till viss del bestod av samma personer, ändrat åsikt och bad nu mer eller mindre om ursäkt för sin tidigare sågning av romanen. <br />
<br />1979 kom diktsamlingen <em>Spelarens sten</em> och två år senare <em>Giljotin</em>. Om det var kritikernas negativa skriverier som var orsaken eller om BKÖ helt enkelt saknade inspiration är det ingen utom han själv som vet, men det skulle dröja nio år innan han publicerade en ny diktsamling. <br />
<br />1986 ger BKÖ tillsammans med Brynn Settels ut en skiva där BKÖ läser dikter till Brynns musik. LPn heter <em>Skugga Kommer</em> och gavs ut av Mistlur Records. 1999 gör Rub-A-Dub Records en nyutgåva i form av en CD där även ett stycke som inte fick plats på LPn finns med. BKÖ har också uppträtt tillsammans med Fläskkvartetten på Hultsfredsfestivalen. Även Imperiet har tonsatt en av BKÖs dikter, nämligen <em>Vykort</em>. <br />
<br />1990 kom <em>Medan Giftet Verkar</em> som rosades av svensk kulturpress. Man började åter läsa hans lite äldre verk och bland annat Giljotin fick en andra chans. Liksom Chivas Regal kom den att gillas när kritikerna läste den en andra gång. <br />
<br />1995 ger BKÖ ut <em>Det Förlorade Ordet</em> som är den andra diktsamlingen i en trilogi som utöver Det Förlorade Ordet består av Medan Giftet Verkar och <em>Dimman Av Allt</em> (gavs ut i oktober 2001). 1995 fick BKÖ även Samfundet De Nios Vinterpris. Prissamlingen utökas 1999 då BKÖ fick Bellmanpriset som delas ut av svenska akademien samt 2002 då han fick Samfundet De Nios stora pris "för en poesi i upprorets, metaforens och mystikens tradition". <br />
<br />BKÖ tycker om att möta sin publik vid poesiuppläsningar, både med och utan musik. Hans framträdanden brukar vara utsålda långt i förväg. Vid Polarprisutdelningen 2000 fick BKÖ chansen att, inför den kulturelit som han i Guru Papers propagerade för att krossa, framföra en av sina dikter på det speciella sätt som han är nästan ensam om. Ehttp://www.blogger.com/profile/00196227725522191798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6174351077967670557.post-91332463919851061912000-09-25T09:25:00.000+02:002014-11-14T07:24:14.604+01:00Gurun on GrottmannenGurun och Grottmannen är en samling essäer av Johan Svedjedal, professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. Boken innehåller fem essäer som behandlar totalt sex olika författares sätt att förhålla sig till den litterära marknaden. En av dessa författare är Bruno K Öijer. Svedjedal analyserar Öijers självpåtagna utanförskap mot bakgrund av sjuttiotalets förlagskris och periodens syn på poesi som ett politiskt medel.<br />
<a name='more'></a><br />I slutet av 60-talet och början av 70-talet genomgick bokbranschen en kris. Lyriken drabbades särskilt hårt, de största förlagen upphörde nästan helt att introducera nya poeter. En följd av denna kris blev att många författare bildade egna, alternativa förlag, s k stencilförlag, som tryckte upp böcker på billigast möjliga sätt, ofta korta diktsamlingar sammanfogade med tejp eller häftklamrar. I stencilförlagens spår uppstod en mängd alternativa tidskrifter. En av dessa var Öijers tidskrift Guru Papers som bildades i syfte att ge refuserade poeter möjlighet att publicera sig. Öijer lovade att inte refusera något av det material som inkom till tidskriften eftersom "varje människa äger en betydelsefull röst, som ingen har rätt att förneka". <br />
<br />Öijer stod sålunda till en början utanför den traditionella litterära marknaden. Han debuterade 1973 med diktsamlingen Sång för anarkismen som gavs ut på Eric Fylkesons stencilförlag Poesiförlaget. Men även efter att hans andra diktsamling Fotografier av undergångens leende året därpå kom ut på det etablerade förlaget Wahlström & Widstrand, framstod Öijer som en outsider. Hans poesi uppskattades inte av den vänsterrörelse som dominerade periodens kulturliv. Man saknade ett tydligt politiskt budskap i Öijers lyrik. Svedjedal beskriver träffande synen på Öijer så här: <br />
"I det svenska sjuttiotalet framstod Öijer snart som en bildbeväpnad poesidesperado, på tvärs mot all vettig politisk kamp - hans hår var för långt, hans gester för vida, hans hattar för stora och hans dikter för fulla av &." <br />
<br />Men Öijers utanförskap var inte bara en följd av att hans poesi inte var i samklang med tidsandan. Öijer tog också aktivt avstånd från det litterära etablissemanget. Det mest spektakulära exemplet är då Öijer växlade in ett stipendium från Bonniers förlag i enkronor och kastade ut dem på T-centralen. Aktionen gav Öijer stor uppmärksamhet och befäste bilden av honom som en outsider. Den vänsterrabiata kulturmaffians karakteristiskt humorlösa reaktioner på Öijers tilltag illustreras väl av en artikel i Aftonbladet med rubriken "Varför gav du inte hellre pengarna till Vietnam, BKÖ?" <br />
Svedjedals kontroversiella slutsats är emellertid att Öijers utanförskap snarare är en yrkesroll än en livsnödvändighet. Genom att konsekvent stå utanför hamnade Öijer i centrum, skriver Svedjedal. Som stöd för denna slutsats anför Svedjedal en bok av Öijers bekant och poetkollega Eric Fylkeson där Öijer beskrivs på följande sätt: <br />
<br />"en beräknande provokatör för vilken svenskt kulturliv är ett strategiskt komplicerat fältslag och vars handlingar kan verka impulsiva men vars hela övriga personlighet, klädsel, samtalsteknik, blick, kroppshållning, rörelser och sätt att röka sin pipa utstrålade livslång beräkning mot fastspikade mål, med jättespikar omöjliga ens för honom själv att bända loss." <br />
<br />Svedjedal påpekar också att Öijer behöll 2000 kr av det stipendium han erhållit för att festa upp, men glömde pengarna i en telefonkiosk. <br />
<br />Är då Öijers utanförskap bara ett spel för gallerierna, ett sätt att väcka uppmärksamhet och beundran? Det finns onekligen en del som talar för Svedjedals slutsats. Att kasta bort stipendiepengar på centralen med motiveringen att Bonniers hade stulit pengarna från folket, samtidigt som man behåller en icke föraktlig summa för egen räkning, luktar hyckleri lång väg. Öijer har även senare visat prov på liknande inkonsekvenser, jag tänker på intervjun i TV-programmet Centrum som fick hållas i ett café därför att Öijer vägrade sätta sig i en TV-soffa. Öijers vägran är inte svår att förstå mot bakgrund av de angrepp han riktat mot kultureliten i allmänhet och TV-soffsittare i synnerhet, t ex följande uttalande som gjordes under ett framträdande i Göteborg: <br />
<br />"dessa uppsvällda lik som flyter upp i TV:s talkshowsoffor och viker ut sitt ingenting." <br />
<br />Men allvarligt talat, café eller TV-soffa, på vilket sätt är det ena bättre än det andra? Stipendieaktionen och intervjun i Centrum tyder på en kluvenhet hos Öijer, han vill både håna kultureliten och vara en del av den, både äta kakan och ha den kvar. <br />
<br />Ändå är det svårt att tro att Öijers utanförskap inte skulle vara annat än en fiffigt uträknad framgångsstrategi. Öijer har förvisso då och då visat prov på hyckleri, men betyder det att hans utanförskap inte är ärligt upplevt, att det är fråga om en yrkesroll i stället för en livsnödvändighet? Inte nödvändigtvis. Att Öijer någon gång gjort avsteg från sina principer måste inte betyda att han inte tror på dem. Även den mest förhärdade outsider torde någon gång känna sig frestad att äta av den ack så hatade kulturelitens förbjudna frukt. <br />
<br />Men det som mer än något annat talar mot att Öijers utanförskap skulle vara en framgångsstrategi är att det tog så lång tid innan Öijer nådde någon framgång att tala om. Öijer debuterade 1973, men hans verkliga genombrott inträffade först 1990 då diktsamlingen Medan giftet verkar kom ut. Skulle alltså Öijer ha odlat sitt utanförskap i 17 år, i den fasta förvissningen att det förr eller senare skulle ge utdelning? Det verkar inte särskilt sannolikt. <br />
<br />Även om Svedjedals slutsats inte känns särskilt övertygande är essän om Bruno K Öijer synnerligen läsvärd. Svedjedal skriver på ett respektlöst, ibland nästan lite spydigt sätt som känns uppfriskande och opretentiöst. Om Öijers diktsamling c/o NIGHT skriver han t ex så här: <br />
<br />"Korta rader och inledande versal i varje ord ska ge dikterna ökad tyngd - ibland blir det en profetisk stenstil, ibland mer som Uggla i Nalle Puh." <br />
<br />Svedjedals essä skiljer sig som synes avsevärt från de hjälteporträtt av myten Bruno K Öijer som så ofta målas upp av kvinnliga kulturjournalister med våta trosor och tindrande hundögon. De övriga essäerna, som behandlar Birger Sjöberg, Vilhelm Moberg, Sven Delblanc, Bob Dylan och Stig Larsson, är också intressanta. Boken är bra.Ehttp://www.blogger.com/profile/00196227725522191798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6174351077967670557.post-30701445730368549081999-09-13T09:13:00.000+02:002014-11-14T07:16:57.795+01:00Bruno K. Öijers Poesi<em>en analys av Göran Moe</em><a name='more'></a><br />
<h2>
Introduktion</h2>
Många upplever Bruno K Öijers poesi som obegriplig och meningslös. Syftet med den här lilla essän är att prestera en slags analys av BKÖ:s poesi, som kanske kan hjälpa någon att se någon form av "mening" i en del av hans dikter. Jag menar att det går att urskilja ett antal olika "teman" som BKÖ ofta återkommer till. Jag kommer att beskriva dessa teman och analysera några dikter som jag tycker är bra exempel på hur respektive tema kan ta sig uttryck. Slutligen kommer jag att ta upp en del saker som karakteriserar BKÖ:s olika diktsamlingar. Jag har valt att endast använda material från Giljotin och framåt, helt enkelt därför att jag tycker att de tidigare diktsamlingarna mest består av intetsägande svammel.<br />
<h2>
En annan värld</h2>
Många av BKÖ:s dikter är ett slags bilder, surrealistiska målningar av ett sällsamt landskap som ingen annan än poeten själv kan se:<br />
<br />
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: "Courier New", Courier, monospace;">landsvägarna</span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: "Courier New", Courier, monospace;">höstregnen</span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: "Courier New", Courier, monospace;">och halvdager<br />ett sorts grått silat ljus<br />när du lämnar hotellmadrassen<br />och sitter mitt bland<br />flugorna och berättar utantill<br />om obduktionsbordet<br />där avlidna drottningar långsamt<br />reser sej</span></div>
<br />
Det är ingen idé att fråga sig vad BKÖ menar med en dikt som denna. Han menar helt enkelt exakt det han skriver; det är höst, det regnar, några personer sitter i ett sjaskigt hotellrum och lyssnar till någon som tycks ha sällsamma saker att berätta. Jag tycker att det är den här typen av dikter som har det största värdet. Vem som helst kan använda poesi för att få fram något slags "budskap". BKÖ skänker oss inblickar i en unik, magisk värld som bara han har tillgång till. Däremot lämpar sig sådana dikter knappast för analys. <br />
<h2>
Utanförskap</h2>
De personer som beskrivs i BKÖ:s dikter är ofta ensamma människor som valt att ställa sig utanför samhället och de "vanliga" människornas gemenskap. Dessa outsiders drar ofta på sig omgivningens hat, helt enkelt därför att de är annorlunda.<br />
<br />
<div align="center">
<span style="font-family: "Courier New", Courier, monospace;">om mig finns nedtecknat<br />att jag som barn<br />stack in mina armar i askträdets skugga<br />och drogs till vinden<br />när den rasslade som pilskaften i ett koger<br />man säjer att jag vägrade lyssna<br />att jag aldrig tog människor i hand<br />att jag flög om nätterna<br />och att allt det här<br />bringade olycka över trakten</span></div>
<div style="text-align: left;">
</div>
<div style="text-align: left;">
Dikten skildrar en människa som vägrar acceptera omgivningens normer; "man säjer att jag vägrade lyssna, att jag aldrig tog människor i hand". Nästa sak som sägs om diktens huvudperson är uppenbart orimlig, "att jag flög om nätterna och att allt det här bringade olycka över trakten". Det verkar som om omgivningens misstänksamhet och ogillande mot det som är annorlunda, har slagit över i vidskeplig skräck och irrationellt, ogrundat hat. Författaren låter oss ana en stämning som kan mynna ut i en slags häxprocess, när omgivningens hat stegrats tillräckligt.</div>
<div style="text-align: left;">
</div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: "Courier New", Courier, monospace;">vitt och lila ur syrenbersån<br />måste kallat på dej<br />det syns tydligt<br />att du tittat bort från kameran<br />och velat springa dit<br />resten av personerna på bilden<br />har gnidit sig mot varandra<br />och ser ut<br />att lyfta mot himlen<br />som en stickande meningslös rök</span></div>
<div style="text-align: left;">
</div>
<div style="text-align: left;">
Dikten är en beskrivning av ett fotografi. Det verkar vara fråga om en familj som samlats för att fotograferas. Alla personer utom en, som tycks vara ett litet barn, tränger lydigt ihop sig för att alla ska få plats på bilden. Även i den här dikten skildrar BKÖ ett utanförskap. En person ställer sig utanför, vill inte vara med. Den här människan, outsidern, är den enda som egentligen räknas, de övriga tycks närmast sakna egna personligheter, de liknas vid "en stickande meningslös rök". </div>
<div style="text-align: left;">
</div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: "Courier New", Courier, monospace;">låt oss dela lika<br />ni får allt ni måste längta efter</span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: "Courier New", Courier, monospace;"> </span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: "Courier New", Courier, monospace;">jag får resten<br />jag får det som räknas</span></div>
<div style="text-align: left;">
</div>
<div style="text-align: left;">
BKÖ verkar betrakta majoriteten av mänskligheten som en grå, korkad massa som hålls fången av meningslösa begär. I den här dikten erbjuder han sig självsäkert att dela lika, "de andra" får allt de vill ha, han är övertygad om att allt som verkligen har något värde ändå kommer att finnas kvar åt honom själv.</div>
<h2 style="text-align: left;">
Längtan</h2>
<div style="text-align: left;">
Ofta kan man i BKÖ:s poesi ana en stark längtan bort från den grå, krassa verkligheten. Ibland riktar sig denna längtan mot en värld som fanns en gång i tiden; en värld fylld av skönhet, mystik och mening som nu gått förlorad.</div>
<div style="text-align: left;">
</div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: "Courier New", Courier, monospace;">en gång<br />blommade trädet<br />en gång var närvaron av<br />hungrig vinternatt tillräckligt stark<br />för att du<br />skulle lägga ut bitar av bröd<br />längs ditt fönsterbleck<br />en gång levde du<br />och bar ett namn<br />en gång vårdade du sådden inom dej<br />sådden av ett träd<br />och månlöv föll<br />stjärnlöv singlade ner i din kropp</span></div>
<div style="text-align: left;">
</div>
<div style="text-align: left;">
BKÖ målar en bild av en tid då naturen fortfarande var vild, mystisk och ingav respekt; "en gång var närvaron av hungrig vinternatt tillräckligt stark...". En tid då människor fortfarande hade ett rikt inre liv som skänkte dem lycka och harmoni; "en gång vårdade du sådden inom dej, sådden av ett träd...". Kanske ligger det också en tanke bakom att BKÖ låter just ett träd symbolisera människans själsliv. Ett träd måste vårdas för att växa och bära frukt. Ett träd är också en del av naturen, kanske menar BKÖ att betvingandet och avmystifierandet av naturen går hand i hand med själslig utarmning.</div>
<div style="text-align: left;">
</div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: "Courier New", Courier, monospace;">ett hänfört sus<br />från maskeradbalens gäster<br />när ett tätt fint guldstoft<br />började regna ner ur det välvda slottstaket<br />och glittrande fastna på deras axlar innan dom<br />svävade ut i dansen<br />omedvetna om att det sjungande vita<br />i alla skjortbröst och klänningar<br />snart skulle tonas ner<br />och gå över i ljusa tygstycken<br />som höjs och sänks<br />från dom gamla krigstågens nervevade fönster<br />och längs tomma perronger<br />springer ett okänt främmande väsen ljudlöst<br />efter vagnarna och tar avsked<br />vinkar tillbaks</span></div>
<div style="text-align: left;">
</div>
<div style="text-align: left;">
Också här beskriver BKÖ en förlorad värld. Tankarna går mot ett elegant, flärdfullt societetsliv kring sekelskiftet. Denna tillvaro kommer dock snart att gå förlorad, trampas sönder i skyttegravarnas lera. Vad är det då för väsen som springer efter vagnarna och tar avsked? Kanske är det själva tidsandan som avses, någonting som går förlorat för alltid, som aldrig kommer att kunna återskapas ens när kriget är över. </div>
<h2 style="text-align: left;">
Anarkism</h2>
<div style="text-align: left;">
För BKÖ är samhället och dess krav på medborgarna ett slags förtryck. Ett förtryck som alla som lever ett normalt liv bidrar till. Varje människa som går till sitt arbete varje morgon blir till ett litet kugghjul i den enorma våldsmaskin som tvingar människor att antingen leva på samhällets villkor eller gå under: </div>
<div style="text-align: left;">
</div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: "Courier New", Courier, monospace;">varje morgon<br />hör jag er strömma ut ur husen<br />och samlas till muskler<br />i en grov arm, som lyfter Piskan</span></div>
<div style="text-align: left;">
</div>
<div style="text-align: left;">
Och ytterligare ett exempel på samma tema: </div>
<div style="text-align: left;">
</div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: "Courier New", Courier, monospace;">skjortorna rör sej i blåsten<br />under klädlinan<br />och sträcker ut sina armar efter någon<br />som tvingats arbeta för pengar<br />och skapat ett sjukdomstillstånd<br />ett oöverskådligt våld</span></div>
<h2 style="text-align: left;">
Om diktsamlingarna</h2>
<div style="text-align: left;">
Det tema som tycks vara det viktigaste för BKÖ, och som återfinns i alla hans diktsamlingar, är hans skildringar av en annan värld. De tre diktsamlingar jag behandlar har mycket gemensamt, men alla bär en särskild prägel som jag har försökt beskriva. </div>
<h3 style="text-align: left;">
Giljotin</h3>
<div style="text-align: left;">
Giljotin är den diktsamling där det anarkistiska temat kommer till starkast uttryck. Påfallande många dikter handlar om att utmana och håna den rådande ordningen: </div>
<div style="text-align: left;">
</div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: "Courier New", Courier, monospace;">allt ni byggt upp<br />allt ni satt värde på<br />vi ställer oss för</span></div>
<div style="text-align: left;">
</div>
<div style="text-align: left;">
Många dikter i Giljotin präglas av en slags "stöddighet". Poeten är väl medveten om sitt värde och är inte rädd för att berätta det: </div>
<div style="text-align: left;">
</div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: "Courier New", Courier, monospace;">jag var<br />kanterna på miraklet<br />slängdes</span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: "Courier New", Courier, monospace;"></span> </div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: "Courier New", Courier, monospace;">åt hundarna<br />den 26 november 1951</span></div>
<div style="text-align: left;">
<br />Behöver det sägas att BKÖ är född den 26 november 1951? Ytterligare ett exempel: </div>
<div style="text-align: center;">
<br /><span style="font-family: "Courier New", Courier, monospace;">så måla era dukar<br />så skriv era böcker<br />så ge ut era skivor<br />så spela in era filmer</span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: "Courier New", Courier, monospace;"></span> </div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: "Courier New", Courier, monospace;">ni kan aldrig röra vid skönheten<br />jag upplever</span></div>
<h3 style="text-align: left;">
Medan giftet verkar</h3>
<div style="text-align: left;">
Detta är den diktsamling som jag upplever som den mörkaste BKÖ skrivit. Den stöddiga tonen från Giljotin finns inte kvar. Många dikter präglas i stället av rädsla. Dikternas huvudpersoner verkar vara utsatta för något slags hot, ofta i form av en sorts ansiktslösa fiender som är ute efter att skada och riva ned: </div>
<div style="text-align: left;">
</div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: "Courier New", Courier, monospace;">till slut<br />kommer dom till dej<br />och avslöjar att dom ständigt<br />ropat ditt namn<br />för att locka det till sej<br />genom en spricka i ditt bröst<br />och tappa dej på näring<br />länsa dej på varje betydelse</span></div>
<div style="text-align: left;">
</div>
<div style="text-align: left;">
Här verkar huvudpersonens fiender under lång tid ha använt sig av ett slags voodooliknande ritual för att skada huvudpersonen. När det är för sent att reparera skadan, berättar de, förmodligen med ett hånleende på läpparna, vad de gjort. Troligen i syfte att spä på huvudpersonens lidande ytterligare. Sprickan i bröstet är uppenbarligen någon sorts svaghet som huvudpersonens fiender exploaterat. Kanske hade en starkare person inte dukat under på samma sätt, kanske är dessa mystiska fiender så skickliga att de alltid hittar någon liten svaghet att angripa, oavsett vem de utser till offer. Ännu ett exempel på liknande stämningar: </div>
<div style="text-align: left;">
</div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: "Courier New", Courier, monospace;">skymten av handleder bakom<br />brevinkasten<br />lukten från lägenheter<br />fortfarande varma av rädsla att någon<br />ska komma och stå still och andas<br />och trycka in dörrsignalen<br />men bara halvvägs och med en timmes mellanrum<br />utan att gå</span></div>
<h3 style="text-align: left;">
Det förlorade ordet</h3>
<div style="text-align: left;">
Det anarkistiska temat, som kommit till uttryck i båda de tidigare samlingarna, förekommer knappast alls i den här boken, om man inte räknar de ofta återkommande skildringarna av olika former av utanförskap. Dessa båda teman kan ju sägas vara två sidor av samma mynt, en anarkist som inte försöker ställa sig utanför åtminstone samhället, gör knappast skäl för beteckningen. När jag talar om temat anarkism syftar jag dock på ett utanförskap i kombination med en aktiv protest, och detta går det inte att återfinna här. Istället förekommer bl.a. skildringar av ett slags mytologiska ritualer flitigt:</div>
<div style="text-align: left;">
</div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: "Courier New", Courier, monospace;">den nyföddes tvättvatten<br />bars ut och hälldes över vägen<br />han skulle vistas där<br />vägarna skulle bli hans hem<br />och barnsängen stod bäddad<br />vid hans huvud ställdes två små lerfigurer<br />två symboler för de väsen<br />som skulle följa honom genom livet<br />den ena som skulle stärka honom<br />ge honom glädje och lycka<br />hade tillverkats snabbt och med enkla drag<br />den andra som skulle arbeta på<br />att bryta ner och förgöra honom<br />hade tagit längre tid och<br />smyckats med en rikedom på färger<br />och vackra drömska linjer</span></div>
<div style="text-align: left;">
</div>
<div style="text-align: left;">
I den här samlingen verkar BKÖ intressera sig ovanligt starkt för döden, åtminstone handlar många dikter om människor nära döden: </div>
<div style="text-align: left;">
</div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: "Courier New", Courier, monospace;">en dag om hösten<br />när sol grep om dina axlar<br />satt du ändå främmande och oåtkomlig<br />med ögon som ansträngde sig fram<br />genom det mörka fördragna rummet inom dej<br />och du ser hur alla dina saker<br />föremål och minnen<br />suddats ut från sina platser<br />tagit sig närmare sängen och börjat<br />brytas ned till tyg<br />i det osynliga gulnade seglet<br />som i alla år hörsammat dina andetag<br />när det obevekligt fyllts upp och spänts<br />för att ta dej med ut ur det här livet</span></div>
<div style="text-align: left;">
</div>
<div style="text-align: left;">
Vad är "det mörka fördragna rummet" som BKÖ talar om? Han verkar skildra en slags inre dödsbädd, gamla minnen har börjat försvinna, kvar blir bara det paradoxalt nog både osynliga och gulnade segel som symboliserar människans utmätta tid på jorden. Hela den här processen verkar äga rum inom diktens huvudperson. Menar BKÖ att döden ibland kan vara en själslig process; när själens tid är slut följer kroppen efter? För rent fysiskt tycks diktens huvudperson ännu inte ligga på någon dödsbädd, han/hon verkar sitter ute i solen en vacker höstdag. </div>
<div style="text-align: left;">
Något annat som kännetecknar samlingen är att flera dikter uttrycker livsglädje och hopp, något som knappast förekommer alls i tidigare samlingar: </div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: "Courier New", Courier, monospace;">jag frös<br />jag hade inget att leva för<br />månader blev till år<br />när jag måste dragit min kropp<br />närmare intill mej<br />jag måste anat en blå strimma under<br />alla lager av svärta<br />vid banvallen<br />låg ett omkullvält lok<br />svart svartare än svart<br />låg det på sidan<br />och under kom blåsippor upp<br />ömtåliga och små<br />måste dom växt till sej på sina stjälkar<br />och slagit ut till en blå rymd<br />som långsamt pressade sej högre och högre<br />och välte tillbaka loket<br />lyfte upp det till rälsen igen</span></div>
<div style="text-align: left;">
</div>
<div style="text-align: left;">
Dikten kräver väl knappast någon förklaring, en människa som återfår viljan att leva liknas vid ett lok som lyfts tillbaka på rälsen. Diktens första del beskriver människan, den andra delen, som börjar med raden "vid banvallen", beskriver loket. Notera hur parallellerna mellan diktens båda delar dras bl.a. med hjälp av färger, en blå strimma under alla lager av svärta i den första delen motsvaras i den andra delen av blåsippor under ett svart lok.</div>
<h3 style="text-align: left;">
Appendix</h3>
<div style="text-align: left;">
De dikter som citeras kommer från följande dikter (i nämnd ordning):</div>
<ul>
<li>VIII (Medan Giftet Verkar) </li>
<li>I (Det Förlorade Ordet) </li>
<li>VI (Det Förlorade Ordet) </li>
<li>II, Satan Talar, Spader 6 (Giljotin) </li>
<li>XII, En Gång Blommade Trädet (Det Förlorade Ordet) </li>
<li>V (Det Förlorade Ordet) </li>
<li>II, Satan Talar, Spader 4 (Giljotin) </li>
<li>II (Medan Giftet Verkar) </li>
<li>I, Confetti, X (Giljotin) </li>
<li>I, Confetti, II (Giljotin) </li>
<li>I, Confetti, XX (Giljotin) </li>
<li>II (Medan Giftet Verkar) </li>
<li>V (Medan Giftet Verkar) </li>
<li>IV, Två (Det Förlorade Ordet) </li>
<li>XI (Det Förlorade Ordet) </li>
<li>IX (Det Förlorade Ordet)</li>
</ul>
<div style="text-align: left;">
</div>
Ehttp://www.blogger.com/profile/00196227725522191798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6174351077967670557.post-62082569117215536241998-07-29T03:35:00.000+02:002014-11-14T06:27:53.198+01:00I Respiratorns Skugga 35<h3 align="center">
IVA-1 02:29 (i respiratorns skugga)</h3>
<div align="center">
Ingen andas<br />ingen hör<br />ingen lever<br />ingen dör</div>
<div align="center">
</div>
<div align="center">
En i raden <br />utan tanke bortom kontakt<br />virtuellt tomma sängar <br />där ingen känner klockans tick<br />enligt vår tidslinje</div>
<div align="center">
</div>
<div align="center">
Ingen kämpar <br />ingen ser<br />ingen vet<br />ingen ler</div>
<div align="center">
</div>
<div align="center">
Tysta drömmar <br />utan känsel bortom kval<br />där maskiner styr dig <br />genom den permanenta solförmörkelsen<br />reinkarnerad i vita väggar</div>
Ehttp://www.blogger.com/profile/00196227725522191798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6174351077967670557.post-4297436621067257031998-07-29T03:34:00.000+02:002014-11-14T06:26:23.442+01:00I Respiratorns Skugga 34<h3 align="center">
fokus</h3>
<div align="center">
fokus<br />jag ser fokus <br />i de småbröstade kvinnornas silikonimplantat<br /><br />fokus<br />jag ser fokus <br />i de blindas ögon</div>
Ehttp://www.blogger.com/profile/00196227725522191798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6174351077967670557.post-48823387735447127151998-07-29T03:33:00.000+02:002014-11-14T06:25:01.277+01:00I Respiratorns Skugga 33<h3 align="center">
Masker av plast</h3>
<div align="center">
Masker av plast<br />ut och invända i <br />mina ögons stålspiraler<br />roterar som pariserhjul <br />av såld stolthet<br />svänger upp bredvid <br />en bepansrad limousin i gyttjan<br />länge saknad i strid <br />där stelnande hav väntar<br />på mina ögons stålspiraler<br />att bjuda ut ännu en lögn <br />som marmelad i örat<br />på den godtrogne idioten <br />med masker av plast<br />vänder andra sidan till <br />flyger som en radiostyrd fågel<br />genom moln av sot och <br />toxiskt avfall på den blåhåriga tantens<br />masker av plast <br />genom dimma och svartrök<br />från tiotusen utbrända liv<br />som cigaretter utan filter <br />i mungipan på<br />masker av plast</div>
Ehttp://www.blogger.com/profile/00196227725522191798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6174351077967670557.post-48094737961991788121998-07-29T03:32:00.000+02:002014-11-14T06:23:43.021+01:00I Respiratorns Skugga 32<h3 align="center">
ÖDMJUK</h3>
<div align="center">
du böjer dig ner över<br />BARNET <br />lika ödmjuk som<br />SVERIGES <br />RIKES<br />LAG <br />då du svurit vittneseden<br />lika ödmjuk som <br />TYSTNADSPLIKTEN<br />i de Hi-Fi frälsta<br />lika ödmjuk som <br />KARELIN<br />på tiometerssvikten <br />strax innan stadshotellet<br />slår igen sina skeva dörrar <br />av torkade naglar</div>
Ehttp://www.blogger.com/profile/00196227725522191798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6174351077967670557.post-32436814158474313881998-07-29T03:31:00.000+02:002014-11-14T06:22:38.424+01:00I Respiratorns Skugga 31<h3 align="center">
Gehenna</h3>
<div align="center">
Sågspån faller<br />upp från marken <br />för att limma ihop orons plankor<br />så att jag ånyo <br />kan ta bron över floden<br /><br />utan att behöva ramla<br />ramla ner till hånskratt och spe från en trashank <br />skyr inga medel för att uppnå ondo<br /><br />Sågspån faller </div>
Ehttp://www.blogger.com/profile/00196227725522191798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6174351077967670557.post-68330098965927614041998-07-29T03:30:00.000+02:002014-11-14T06:08:56.573+01:00I Respiratorns Skugga 30<h3 align="center">
En sommar</h3>
<div align="center">
När påvens blindtarm<br />turnerar i Europa <br />som en spetälsk kanin<br />en sommar <br />efter showen minns vi<br />ögon av glas som stirrar tomt <br />genom vindrutan på de fördömda barnens<br />skolbuss <br />i hög fart mot ett obevekligt stup<br />som en flock boskap<br />på väg till slakthuset</div>
Ehttp://www.blogger.com/profile/00196227725522191798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6174351077967670557.post-57541618297067305921998-07-29T03:29:00.000+02:002014-11-14T06:07:35.454+01:00I Respiratorns Skugga 29<h3 align="center">
A tribute to HR Giger</h3>
<div align="center">
elastiska<br />uttänjda <br />droppar av slem<br /><br />fastnar i galler<br />av pressat stål</div>
<div align="center">
</div>
<div align="center">
avgnagda ben <br />isolerade kroppsdelar<br />galla och blod<br />kryllande larver <br />förökar sig i kvarlevor<br />av ruttnande medmänsklighet <br />frätande personligheter<br />stålbad av välvilja <br />vämjelig försonlighet<br />i dödens milda ljus <br />naket kött<br />som blottats av trötta maskiner <br />inpumpade hormoner<br />bereder sig för sperman <br /><br />en torkad helanstaty<br />värker av längtan <br />att få se ljuset<br />och evigheten</div>
<div align="center">
</div>
<div align="center">
explosion<br />exploderar<br />i ultrarapid <br />om och om igen</div>
Ehttp://www.blogger.com/profile/00196227725522191798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6174351077967670557.post-33479314285044833811998-07-29T03:28:00.000+02:002014-11-14T06:05:36.713+01:00I Respiratorns Skugga 28<h3 align="center">
Lobotomerad idag</h3>
<div align="center">
Var på himlen<br />närmar sig de byggkranar <br />som utgör samlade själars ryggrad<br />en descenderande snöstorm <br />som jag ser<br />med inflammerade ögon <br />när kontakternas skrik upphört<br />livbåt av försvinnande röta <br />söker fluorescerande liv<br />medan jagad av surnad mjölk <br />i det okrossbara fönstret<br />som pumpar naivt adrenalin <br />över landskap av is<br />där smutsgula kondorer svävar <br />vakande<br />som var på himlen</div>
Ehttp://www.blogger.com/profile/00196227725522191798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6174351077967670557.post-22229958037835444111998-07-29T03:27:00.000+02:002014-11-14T06:04:17.587+01:00I Respiratorns Skugga 27<h3 align="center">
- * -</h3>
<div align="center">
VÄXER MOSSA<br />PÅ <br />MITT ÖRA<br />JAG HÖR DIG <br />INTE</div>
Ehttp://www.blogger.com/profile/00196227725522191798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6174351077967670557.post-37860416379911391361998-07-29T03:26:00.000+02:002014-11-14T06:03:15.035+01:00I Respiratorns Skugga 26<h3 align="center">
Det grå guldet</h3>
<div align="center">
Betong<br />allt runt om <br />är betong<br />grå betong<br />och utanför</div>
<div align="center">
</div>
<div align="center">
Armerad <br />all min betong<br />forsar runt om <br />kropp av betong<br />och omkring</div>
<div align="center">
</div>
<div align="center">
Vill vara betong <br />trögflytande<br />hängiven <br />stenhård betong<br />och överallt</div>
<div align="center">
</div>
<div align="center">
bara betong</div>
Ehttp://www.blogger.com/profile/00196227725522191798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6174351077967670557.post-39640918864355584351998-07-29T03:25:00.000+02:002014-11-14T06:02:04.682+01:00I Respiratorns Skugga 25<h3 align="center">
Ventilatordrömmar</h3>
<div align="center">
Det är det ensamma ljuset av klotter<br />i taket på min ändlösa gravkammare <br />bländande blommiga bruna tapeter<br />uppspikade på teglet i min återvändsgränd</div>
<div align="center">
</div>
<div align="center">
Det är grå himlar med rovdjursögon i spegeln <br />luftbubblor fastsydda i främlingens gälar<br />den som balanserar på trådar av mögel <br />piskas ständigt ner under ytan<br /><br />Det är den imbecilla människan på teve<br />vägvisaren på randen till mitt kaos <br />text som rullar fram på svartvita skärmar<br />bakom mönster av elektriskt damm</div>
<div align="center">
</div>
<div align="center">
Det är grinande handbojor i masochistens resväska<br />pryglad deodorant i min högra bakficka <br />självömkans radiostation som sänder tråcklade alfabet <br />det är början på slutet<br /><br />det är början på allt</div>
Ehttp://www.blogger.com/profile/00196227725522191798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6174351077967670557.post-72323157345356267111998-07-29T03:24:00.000+02:002014-11-14T06:00:30.674+01:00I Respiratorns Skugga 24<h3 align="center">
Strömavbrott</h3>
<div align="center">
Ligger som ett hopplöst kolli<br />och knäpper på min inre kanal <br />när elektriciteten dött ut<br />när staden är svart</div>
<div align="center">
</div>
<div align="center">
En vision av fruset glas <br />flyter ur mitt flimrande bildrör<br />vid min sida krossade drömmar <br />splittrar verklighetens solglasögon</div>
Ehttp://www.blogger.com/profile/00196227725522191798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6174351077967670557.post-30367484368996225441998-07-29T03:23:00.000+02:002014-11-14T05:59:28.132+01:00I Respiratorns Skugga 23<h3 align="center">
Återfall</h3>
<div align="center">
Intelligenta stjärnor<br />pryder ängen<br />ett valv av ljus <br />sänker sig över sängen<br /><br />Ännu en våldsam krasch<br />vanvett åter vid min sida <br />min kropp av ursinne<br />orkar inte längre lida</div>
<div align="center">
</div>
<div align="center">
Ovala tabletter och hundra kanaler<br />världar av glas som spricker till slut</div>
<div align="center">
</div>
<div align="center">
En digitaliserad neutronbomb<br />jagar bortom interstellära djup <br />jag är<br /><br />sinnessjuk </div>
Ehttp://www.blogger.com/profile/00196227725522191798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6174351077967670557.post-7416398182539082801998-07-29T03:22:00.000+02:002014-11-14T05:58:21.503+01:00I Respiratorns Skugga 22<h3 align="center">
Las Vegas</h3>
<div align="center">
En digital tomteluva med neonglitter<br />simmar genom folkmassan <br />i monotonins spelhal</div>
Ehttp://www.blogger.com/profile/00196227725522191798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6174351077967670557.post-68999118450498888651998-07-29T03:21:00.000+02:002014-11-14T05:57:13.615+01:00I Respiratorns Skugga 21<h3 align="center">
Tid bortom tid</h3>
<div align="center">
Isolerad i fruktträdgården<br />tid bortom disig tid <br />inuti en mörklagd pipeline<br />rinner som brinnande olja <br />som frosten i mitt hår<br />bakom grön köttfärs</div>
<div align="center">
</div>
<div align="center">
Fast i de refuserades asfalt<br />som salt i mina såriga ögon <br />förblindad av trängselns fabrik<br />genom nyckelhålet lämnad kvar <br />bakom reklam till frukost<br /><br />skydda mig från verkligheten<br />där tiden rinner ut <br />rinner ut bakom vita lögner<br /><br />Uppväxt i melankolins kloster<br />rider på sorgens stenhäst <br />lava runt en bukett dimma<br />svarta känslors tvättmaskin <br />med sot i centrifugen<br /><br />Vaknar i bojornas gryning<br />utan tid att vinna tid <br />där blod faller som regn<br />studsar mot månens altare <br />droppar av stirrande tid</div>
Ehttp://www.blogger.com/profile/00196227725522191798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6174351077967670557.post-38177856588671414101998-07-29T03:20:00.000+02:002014-11-14T05:54:50.606+01:00I Respiratorns Skugga 20<h3 align="center">
Byggmästare</h3>
<div align="center">
sök efter kärnan<br />den bärande pelaren <br />nyckeln till all stabilitet<br /><br />slå till just där<br /><br />toppen svajar<br />vittrar<br />faller</div>
<div align="center">
</div>
<div align="center">
dödliga projektiler av svunnet liv <br />störtar ner omkring dig<br /><br />splittras i kväljande dimmor<br />av någon annans ångest</div>
<div align="center">
</div>
<div align="center">
du river för att bygga upp på nytt</div>
<div align="center">
</div>
<div align="center">
sten på sten <br />bräda vid bräda<br />tynger din allt tröttare hals <br /><br />du hoppas att den håller<br />att nacken inte knäcks</div>
<div align="center">
</div>
<div align="center">
du hoppas att _det_ håller<br />att det du byggt skall vara</div>
<div align="center">
</div>
<div align="center">
så kommer dagen då man söker efter kärnan <br />den bärande pelaren<br />nyckeln till all stabilitet</div>
<div align="center">
</div>
<div align="center">
och slår till just där</div>
Ehttp://www.blogger.com/profile/00196227725522191798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6174351077967670557.post-45738735506457329101998-07-29T03:19:00.000+02:002014-11-14T05:52:07.955+01:00I Respiratorns Skugga 19<h3 align="center">
Cirkeln</h3>
<div align="center">
du var en vulgotomte<br />i de små kapitalisternas nät <br />ett rostfärgat säte<br />i de stillastående resenärernas transferbuss <br />det röda handtaget<br />på de dödas fallskärm <br />en blinkande julgransbelysning<br />på en balkong i oktober <br />den gröna ryggsäcken<br />fylld med marscherad, tillämpad ångest <br />en rörelse i baken<br />innan den fryses till dis<br />det blinkande lysröret <br />i de snedvridnas åsiktsmaskin<br /><br />du vandrar baklänges<br />i den skrotfyllda korridoren <br />som en grå nålfiltsmatta<br />under psykopatens barndomsminnen <br />som ett vibrerande inferno<br />i magen på den gravida kvinnan <br />som ett förlösande moln<br />av silverfärgad konfetti <br />som blåa väskor<br />raderade med röda kryss <br /><br />du blir en brun påse<br />spekulativt konstruerade av leende ryttare <br />den gula plasten<br />bortskrapad på hösten -97 <br />en nagel i ögat<br />på det skrattande jesusbarnet</div>
<div align="center">
</div>
<div align="center">
Cirkeln sluter sig bara<br />när dess variga stumpar <br />blöder</div>
Ehttp://www.blogger.com/profile/00196227725522191798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6174351077967670557.post-88333303271702501381998-07-29T03:18:00.000+02:002014-11-14T05:50:27.885+01:00I Respiratorns Skugga 18<h3 align="center">
Utopi</h3>
<div align="center">
jag är en utopi <br />i människornas drömmar</div>
<div align="center">
</div>
<div align="center">
jag är här nu</div>
<div align="center">
</div>
<div align="center">
jag är respekten <br />i halsens hånleende<br />från öra till öra</div>
<div align="center">
</div>
<div align="center">
jag är jämställdheten <br />i en torr tår från skändat<br />sammanpressade ögon</div>
<div align="center">
</div>
<div align="center">
jag är tryggheten <br />i handsvett under kartongen<br />med sur mjölk och vansinne</div>
<div align="center">
</div>
<div align="center">
jag är hälsan <br />i det mögliga blodet<br />som följer avföringen</div>
<div align="center">
</div>
<div align="center">
jag är livskraften <br />i en tugga<br />bitterljuv radioaktivitet <br /><br />jag är kärleken<br />på insidan av kockens <br />utslitna naglar<br /><br />jag är en utopi<br />i människornas drömmar</div>
<div align="center">
</div>
<div align="center">
jag har redan gått</div>
Ehttp://www.blogger.com/profile/00196227725522191798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6174351077967670557.post-74222983282085525921998-07-29T03:17:00.000+02:002014-11-14T05:48:24.336+01:00I Respiratorns Skugga 17<h3 align="center">
- * -</h3>
<div align="center">
du hummar som ett skrikande barn<br />innan det tas av de leendes eld <br />och försvinner i ett moln av glitter</div>
Ehttp://www.blogger.com/profile/00196227725522191798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6174351077967670557.post-83477024225056022151998-07-29T03:16:00.000+02:002014-11-14T05:47:20.439+01:00I Respiratorns Skugga 16<h3 align="center">
Springer</h3>
<div align="center">
Jesus lärjungar samlas<br />för att leva bland rakblad <br />i skuggan av lysrörens<br />gravida ljuspelare</div>
<div align="center">
</div>
<div align="center">
Törsten efter sinad kunskap <br />sträcker sig miltals ner i vredens strupe<br />urladdade batterier i röken efter <br />tusentals bränder av psykotiskt ljus<br /><br />Materialiseras i kortison<br />som tar emot röda nyanser <br />i handen på artificiell intelligens<br />sträcker ut efter klaustrofobi</div>
<div align="center">
</div>
<div align="center">
dubbelt så ond<br />dubbelt så bra</div>
<div align="center">
</div>
<div align="center">
springer med kulhål i ryggen <br />springer på avskurna fötter<br /><br />Jesus lärjungar samlas<br />för att uppfinna svält <br />med 96% sprit i andningen<br />efter tiotusen drinkar av frost <br /><br />Uppfinner ögon av stål<br />i marken där ingen vill leva <br />sedan uniformer av sten<br />blottats i den tusenåriga stormen</div>
<div align="center">
</div>
<div align="center">
Skär tjocka grå skivor<br />i limpan av senapsgas <br />borrar djupa hålrum<br />i tömda hjärnors isberg</div>
<div align="center">
</div>
<div align="center">
dubbelt så stor<br />dubbelt så god</div>
<div align="center">
</div>
<div align="center">
Springer efter lakejer av vinyl <br />bortkomna i hanteringen<br />av de veneriskt sjukas provrör<br />med vånda tatuerad på bröstet</div>
<div align="center">
</div>
<div align="center">
springer med stela lungor <br />springer i de fördömdas frysrum</div>
Ehttp://www.blogger.com/profile/00196227725522191798noreply@blogger.com0