1992-11-08

Morbida Nycker 17

Varför ler icke de?

Varför ler icke de, som jag alltid älskat?
Varför ler icke de, som jag så håller av?
Varför ler icke de, som mig länge förvirrat?
Varför ler icke de, som aldrig ställt krav?
 
Mina tankar tystas av en nyöppnad vattenkran
som helt och obarmhärtigt sköljer mitt hjärta
För en kort sekund som är mycket profan
känner inte jag den största smärta

Varför ler icke de, som stått mig så nära?
Varför ler icke de, som jag dragit mig till?
Varför ler icke de, som jag så velat ära?
Varför ler icke de, som fick tiden att stå still?
 
En radio dränker min önskan i skvalig musik
och en förväntan uppstår och dör bort
Jag drömmer stilla om den vackra mimik
som kom att göra min tillvaro fruktansvärt kort

Varför ler icke de, som fått mig att böna?
Varför ler icke de, som gjort mig så kontemplativ?
Varför ler icke de, som jag tycker är sköna?
Varför ler icke de, som för mig är superlativ?

En signal bryter tystnaden som nu blivit fruktansvärt svår
Synapser i hjärnan kopplas för att ge mig nytt hopp och aning
Allt krossas åter av en mörk röst från en man utan hår
och jag återgår stilla till min själs tröstlösa spaning
 
Varför ler icke de, som alltid får guld?
Varför ler icke de, som har blivit rika?
Varför ler icke de, som inte har skuld?
Varför ler icke de, som jag inte kan svika?

Jag tänker stilla och lugnt på ett enda beslut
och mina irrande tankegångar får mig liksom att le
Ögonen sluter jag endast för att slippa genom fönstret se ut
I mitt huvud: "VARFÖR LER ICKE DE?"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar