1998-07-29

I Respiratorns Skugga 35

IVA-1 02:29 (i respiratorns skugga)

Ingen andas
ingen hör
ingen lever
ingen dör
 
En i raden
utan tanke bortom kontakt
virtuellt tomma sängar
där ingen känner klockans tick
enligt vår tidslinje
 
Ingen kämpar
ingen ser
ingen vet
ingen ler
 
Tysta drömmar
utan känsel bortom kval
där maskiner styr dig
genom den permanenta solförmörkelsen
reinkarnerad i vita väggar

I Respiratorns Skugga 34

fokus

fokus
jag ser fokus
i de småbröstade kvinnornas silikonimplantat

fokus
jag ser fokus
i de blindas ögon

I Respiratorns Skugga 33

Masker av plast

Masker av plast
ut och invända i
mina ögons stålspiraler
roterar som pariserhjul
av såld stolthet
svänger upp bredvid
en bepansrad limousin i gyttjan
länge saknad i strid
där stelnande hav väntar
på mina ögons stålspiraler
att bjuda ut ännu en lögn
som marmelad i örat
på den godtrogne idioten
med masker av plast
vänder andra sidan till
flyger som en radiostyrd fågel
genom moln av sot och
toxiskt avfall på den blåhåriga tantens
masker av plast
genom dimma och svartrök
från tiotusen utbrända liv
som cigaretter utan filter
i mungipan på
masker av plast

I Respiratorns Skugga 32

ÖDMJUK

du böjer dig ner över
BARNET
lika ödmjuk som
SVERIGES
RIKES
LAG
då du svurit vittneseden
lika ödmjuk som
TYSTNADSPLIKTEN
i de Hi-Fi frälsta
lika ödmjuk som
KARELIN
på tiometerssvikten
strax innan stadshotellet
slår igen sina skeva dörrar
av torkade naglar

I Respiratorns Skugga 31

Gehenna

Sågspån faller
upp från marken
för att limma ihop orons plankor
så att jag ånyo
kan ta bron över floden

utan att behöva ramla
ramla ner till hånskratt och spe från en trashank
skyr inga medel för att uppnå ondo

Sågspån faller 

I Respiratorns Skugga 30

En sommar

När påvens blindtarm
turnerar i Europa
som en spetälsk kanin
en sommar
efter showen minns vi
ögon av glas som stirrar tomt
genom vindrutan på de fördömda barnens
skolbuss
i hög fart mot ett obevekligt stup
som en flock boskap
på väg till slakthuset

I Respiratorns Skugga 29

A tribute to HR Giger

elastiska
uttänjda
droppar av slem

fastnar i galler
av pressat stål
 
avgnagda ben
isolerade kroppsdelar
galla och blod
kryllande larver
förökar sig i kvarlevor
av ruttnande medmänsklighet
frätande personligheter
stålbad av välvilja
vämjelig försonlighet
i dödens milda ljus
naket kött
som blottats av trötta maskiner
inpumpade hormoner
bereder sig för sperman

en torkad helanstaty
värker av längtan
att få se ljuset
och evigheten
 
explosion
exploderar
i ultrarapid
om och om igen

I Respiratorns Skugga 28

Lobotomerad idag

Var på himlen
närmar sig de byggkranar
som utgör samlade själars ryggrad
en descenderande snöstorm
som jag ser
med inflammerade ögon
när kontakternas skrik upphört
livbåt av försvinnande röta
söker fluorescerande liv
medan jagad av surnad mjölk
i det okrossbara fönstret
som pumpar naivt adrenalin
över landskap av is
där smutsgula kondorer svävar
vakande
som var på himlen

I Respiratorns Skugga 27

- * -

VÄXER MOSSA
PÅ 
MITT ÖRA
JAG HÖR DIG
INTE

I Respiratorns Skugga 26

Det grå guldet

Betong
allt runt om
är betong
grå betong
och utanför
 
Armerad
all min betong
forsar runt om
kropp av betong
och omkring
 
Vill vara betong
trögflytande
hängiven
stenhård betong
och överallt
 
bara betong

I Respiratorns Skugga 25

Ventilatordrömmar

Det är det ensamma ljuset av klotter
i taket på min ändlösa gravkammare
bländande blommiga bruna tapeter
uppspikade på teglet i min återvändsgränd
 
Det är grå himlar med rovdjursögon i spegeln
luftbubblor fastsydda i främlingens gälar
den som balanserar på trådar av mögel
piskas ständigt ner under ytan

Det är den imbecilla människan på teve
vägvisaren på randen till mitt kaos
text som rullar fram på svartvita skärmar
bakom mönster av elektriskt damm
 
Det är grinande handbojor i masochistens resväska
pryglad deodorant i min högra bakficka
självömkans radiostation som sänder tråcklade alfabet
det är början på slutet

det är början på allt

I Respiratorns Skugga 24

Strömavbrott

Ligger som ett hopplöst kolli
och knäpper på min inre kanal
när elektriciteten dött ut
när staden är svart
 
En vision av fruset glas
flyter ur mitt flimrande bildrör
vid min sida krossade drömmar
splittrar verklighetens solglasögon

I Respiratorns Skugga 23

Återfall

Intelligenta stjärnor
pryder ängen
ett valv av ljus
sänker sig över sängen

Ännu en våldsam krasch
vanvett åter vid min sida
min kropp av ursinne
orkar inte längre lida
 
Ovala tabletter och hundra kanaler
världar av glas som spricker till slut
 
En digitaliserad neutronbomb
jagar bortom interstellära djup
jag är

sinnessjuk 

I Respiratorns Skugga 22

Las Vegas

En digital tomteluva med neonglitter
simmar genom folkmassan
i monotonins spelhal

I Respiratorns Skugga 21

Tid bortom tid

Isolerad i fruktträdgården
tid bortom disig tid
inuti en mörklagd pipeline
rinner som brinnande olja
som frosten i mitt hår
bakom grön köttfärs
 
Fast i de refuserades asfalt
som salt i mina såriga ögon
förblindad av trängselns fabrik
genom nyckelhålet lämnad kvar
bakom reklam till frukost

skydda mig från verkligheten
där tiden rinner ut
rinner ut bakom vita lögner

Uppväxt i melankolins kloster
rider på sorgens stenhäst
lava runt en bukett dimma
svarta känslors tvättmaskin
med sot i centrifugen

Vaknar i bojornas gryning
utan tid att vinna tid
där blod faller som regn
studsar mot månens altare
droppar av stirrande tid

I Respiratorns Skugga 20

Byggmästare

sök efter kärnan
den bärande pelaren
nyckeln till all stabilitet

slå till just där

toppen svajar
vittrar
faller
 
dödliga projektiler av svunnet liv
störtar ner omkring dig

splittras i kväljande dimmor
av någon annans ångest
 
du river för att bygga upp på nytt
 
sten på sten
bräda vid bräda
tynger din allt tröttare hals

du hoppas att den håller
att nacken inte knäcks
 
du hoppas att _det_ håller
att det du byggt skall vara
 
så kommer dagen då man söker efter kärnan
den bärande pelaren
nyckeln till all stabilitet
 
och slår till just där

I Respiratorns Skugga 19

Cirkeln

du var en vulgotomte
i de små kapitalisternas nät
ett rostfärgat säte
i de stillastående resenärernas transferbuss
det röda handtaget
på de dödas fallskärm
en blinkande julgransbelysning
på en balkong i oktober
den gröna ryggsäcken
fylld med marscherad, tillämpad ångest
en rörelse i baken
innan den fryses till dis
det blinkande lysröret
i de snedvridnas åsiktsmaskin

du vandrar baklänges
i den skrotfyllda korridoren
som en grå nålfiltsmatta
under psykopatens barndomsminnen
som ett vibrerande inferno
i magen på den gravida kvinnan
som ett förlösande moln
av silverfärgad konfetti
som blåa väskor
raderade med röda kryss

du blir en brun påse
spekulativt konstruerade av leende ryttare
den gula plasten
bortskrapad på hösten -97
en nagel i ögat
på det skrattande jesusbarnet
 
Cirkeln sluter sig bara
när dess variga stumpar
blöder

I Respiratorns Skugga 18

Utopi

jag är en utopi
i människornas drömmar
 
jag är här nu
 
jag är respekten
i halsens hånleende
från öra till öra
 
jag är jämställdheten
i en torr tår från skändat
sammanpressade ögon
 
jag är tryggheten
i handsvett under kartongen
med sur mjölk och vansinne
 
jag är hälsan
i det mögliga blodet
som följer avföringen
 
jag är livskraften
i en tugga
bitterljuv radioaktivitet

jag är kärleken
på insidan av kockens
utslitna naglar

jag är en utopi
i människornas drömmar
 
jag har redan gått

I Respiratorns Skugga 17

- * -

du hummar som ett skrikande barn
innan det tas av de leendes eld
och försvinner i ett moln av glitter

I Respiratorns Skugga 16

Springer

Jesus lärjungar samlas
för att leva bland rakblad
i skuggan av lysrörens
gravida ljuspelare
 
Törsten efter sinad kunskap
sträcker sig miltals ner i vredens strupe
urladdade batterier i röken efter
tusentals bränder av psykotiskt ljus

Materialiseras i kortison
som tar emot röda nyanser
i handen på artificiell intelligens
sträcker ut efter klaustrofobi
 
dubbelt så ond
dubbelt så bra
 
springer med kulhål i ryggen
springer på avskurna fötter

Jesus lärjungar samlas
för att uppfinna svält
med 96% sprit i andningen
efter tiotusen drinkar av frost

Uppfinner ögon av stål
i marken där ingen vill leva
sedan uniformer av sten
blottats i den tusenåriga stormen
 
Skär tjocka grå skivor
i limpan av senapsgas
borrar djupa hålrum
i tömda hjärnors isberg
 
dubbelt så stor
dubbelt så god
 
Springer efter lakejer av vinyl
bortkomna i hanteringen
av de veneriskt sjukas provrör
med vånda tatuerad på bröstet
 
springer med stela lungor
springer i de fördömdas frysrum

I Respiratorns Skugga 15

SKUGGA

psykosens machete
kryddad med
lidandets tabasco
i livets oöppnade konservburk
 
jublar
 
när den helige ande
korsfästs i Sveriges flagga

synonymer till synonymer
vallades bort
av de vilsnas fåraherde

vita dörrar
sanerade av stoftet
från grannens döda farmor
från bord till bord
 
skuggans vagina
försmutsad av den tomma flaskan
kastas bort
kastas bort

I Respiratorns Skugga 14

- * -

Satan ringer dig:
lyssna
dina anhöriga
saknar hud
deras kött ligger öppet
för mina slaktares rakblad
det enda som kan lindra deras smärtor
är de tårar kaninerna fällde
den gång Jesus roade sig
med att skära sönder
deras ungars
ögon

I Respiratorns Skugga 13

Katakombernas furste

katakombernas furste i cynismens synagoga
skrattar då han med panflöjt förleder vilsna själar
 
härdsmälta och alarmet bara skrattar
vassa sporrar påsydda på den rullstolsbundnes vader
mördarens mentor sex fot under marken
innebränd av tvångstankar och svek
dömd att leva i en värld utav domare
känslan av välbehag trampad på av officerarens tövel
 
blöder
likmaskar rinner från mina öppna sår
jag hör musik utan ljud
jag ser människor med förbundna ögon
jag känner presenter spikade till mina fötter
 
katakombernas furste i cynismens synagoga
skrattar då han med panflöjt förleder vilsna själar

I Respiratorns Skugga 12

doft

upphängd
som ett helgon i formalin
glorian sammanpressad
i skåpvarma glas
 
genomborrad
av lamslagen sötma
ingenting orkar
fånga hudens vådaskott

skakad,
en trång krets
av bittert mörker
långsamt på väg från festen
 
hänger också där och luktar

I Respiratorns Skugga 11

- * -

du håller upp dina såriga händer
för att få skydd
skydd från solens dolkhugg 

I Respiratorns Skugga 10

önskedröm

mörka moln
små silhuetter
mot den svarta himlen

askan brinner
en andra gång
 
huden
som en gång varit död
fastnar mellan ledkapslar
på mina tår

outhärdliga smärta

jag saknar dig

I Respiratorns Skugga 9

- * -

den gula pärmen
tävlar om plats i
DIN
bokhylla
bara för att tas bort 

I Respiratorns Skugga 8

- * -

2 kg fett på det rätta stället
jag ser Er

I Respiratorns Skugga 7

Pennan & Svärdet

Man sade:
"PENNAN
är vassare än Svärdet"
DET
var innan atombombens
lysande framtid
 
jag spänner ordet på en båge
skjuter alfabet från höften
står bredvid Ledarens lakejer
med lika mycket hopp
som ett föräldralöst barn
blödande i minfältet

I Respiratorns Skugga 6

- * -

jag hör fläkten
fläkten som kapar livstrådar
med sina sarkastiskt formade blad av hårt gummi

jag hör prasslet
prasslet av statens miljarder
som strös över de sårigas sängar

en kommentar
en miljon

I Respiratorns Skugga 5

Presidentens liksvepning

Osynlig
Osynlig
Osynlig
Osynlig
Osynlig
Osynlig
Osynlig
Osynlig
Osynlig
Osynlig
Osynlig
Osynlig
Osynlig
Osynlig
Osynlig

I Respiratorns Skugga 4

Diktatorn

diktatorn
som arbetat dag som natt
med att undergräva
en bräcklig fred
stiger ut på balkongen
för att ta emot
folkets jubel

I Respiratorns Skugga 3

Hyenans sista skratt

Ett kranium av trä
Jag måste dö
 


I Respiratorns Skugga 2

En ny värld

en svettig man med torterade kaniner i sina ögon
tar till orda:
 
vänner
vi bygger en ny värld

låt oss ta till vapen och driva bort
detta ylande omänskliga avskum från
toaletterna
trappuppgångarna
soprummen
gatorna
vi bygger en ny värld

negrerna
mannen med de ruttna tänderna som dreglar efter mat
tattarna
kräken
vi bygger en ny värld

desertörerna
som längtar tillbaka till
skyttegravarna
vi bygger en ny värld

den ihopsydda flickan
vandrar längs motorvägarna
i ösregn
vi bygger en ny värld
 
nattetid
den rullstolsbundna kvinnan
piskar väggarna
med granatsplitter
vi bygger en ny värld

I Respiratorns Skugga 1

det uppenbara

människor i fördjupningens grunda sjö
lallar likt intelligentian framåt mot stupet
 
de döljer sina fatalt deformerade kranium
i förnedringens cykelhjälm
och ber om en tid
hos de räddas tandläkare

de döljer sina pliriga ögon
bakom en mask av svart genomskinlig plast
och de ber om en tid
hos den våldtagna gynekologen
 
de döljer sina såriga stjärtar
i byxor sydda av 362 igelkottar
och de ber om en tid
hos Hans Scheikes kvinnor

människorna slutar att gå
då mästaren vinkar med handen