1991-03-15

Monotona Bekännelser 25

Suspenderad existens

bördan är tung
den får mig att baxna
när jag genom suspensionens svarta isnatt vandrar
bördan är tung
tyngre än den tyngsta av blyklumpar
 
jag är suspenderad
suspenderad till ateisternas nattsvarta värld
jag är fördriven
fördriven från Moder Jords varma sköte
likt en mentalpatient som svävar fritt i rymden
 
där samlas de
de gudsförgätna själarna utan existens
där samlas de
mellan murens slemdrypande väggar
och de narcissistiska sarkofagerna av luxuöst surrogat

där Väktarens torn reser sig
mot en eldröd himmel
där furiösa män dansar till drabanternas mistlurar
där trumpetstötarna övergår till hesa avgrundsvrål
där finns dödens portal
 
min morbida lymfa reser ragg
när jag mot Portalen går
reser ragg under ångestfyllda skrin
från helvetets korseld
reser ragg

då djävulselden jag genomlidit
då jag pinat min kropp till dess yttersta gräns
då min hjärna smält samman till en homogen bid
först då kan jag låta mig sammanfogas
med min portativa postexistens

bördan är tung
när smäktande hädare möts
för att mig förgöra i den radioaktiva solnedgången
när jag blir suspenderad till en kall och morbid värld
bördan är verkligen tung

Monotona Bekännelser 24

Intryck

kontemplativa riddare smyger tyst
i nattens sus och dus
döda fåglar flyger
över bergen i öster
 
när morgontimma slår
svampen reser sig stor
i söder
där krigarna går
 
över den stora ocean
vågor utan svall
vinden blåser snål
på västerns man

tomten är en galning
bor i kylans läger
hos toker och hos kloker
kloker, är han också en toker ?
 
män med ortodoxa blickar
går på stan med lappar
tror på sagor
och hjälper Ledaren med hans liv
 
psykopater åker fyran
A-laget sitter på bänken
de morbida hjonen klagar
klagar på kylan
 
klockan är slagen
för yuppies och andra
de trycker på knappar
och sväljer varandra
 
älskare dör av sin kärlek
hatare frodas som ogräs
i syndens palats
någonstans och någon gång
 
det är dags
dags att tvätta livets smutsiga byk
ringa ut vår slitna värld
och starta på nytt

Monotona Bekännelser 23

Fantasins morgonrock

en mörk morgonrock med svarta ränder
snurrar runt världens bårhus
sansade laster
i knarkarens tidningsbeklädda bädd
irrar
irrar som godispåsar
i den sockersjukes ficka
morgonrocken rullar runt
knäcker nacken på sommarens överlägsna permobil
den går runt
runt som ångestens fartvind i de övergivnas dal
den drömmer
drömmer om tider då etanolbeklädda män laddades i cirkusens kanoner
för att flyga bort

bort som pengar i en ny skattereform
en kvinna skriker i förtvivlan
då den etanolbeklädda mannen pressas mot marken
med en kraft av 38 giganewton
han ligger kvar
rör sig inte mer
och publiken

jublar

Monotona Bekännelser 22

Moderns förlorade son

på mig lyser månens morbida sken
som på trollens runda magar
jag är ett träd
stående på torget med avgaser som frukt
jag är ett lögnaktigt lexikon
i skräckens bokhylla
jag är som en söndag
mitt i veckan
jag är ett virus
i världens dator
jag är evighetens machete
i intets djungel
jag är köttslamsorna
på mördarens yxa
jag är ett fordons mörka registreringsskylt
i magen på en haj
jag är en ringande telefon
på domarens bord
jag är svaret utan fråga
som vittnet yppar
jag är rälsen
som läggs av sorgens rallare
jag är maten i tiggarens hand
som sakta tynar bort
jag är världens äpple
efter atomkriget
jag är dörren
i ödets dårhus
jag är smaken
av smärtans ost
jag är fästvallan
under ångestens skidor
jag hittar inte ut
ut från lidandets labyrint

Monotona Bekännelser 21

Motgift

ett rum i stilla andakt
gyllene ljus slipprar fram
falnande eld bakom min rygg
glänsande masker av matt metall
 
bleka stearinljus
plastblommor
inom väggar av solitt mörker
som absorberar allt ljus

Monotona Bekännelser 20

Evangelium

som ett lik
i odödlighetens svepning
med formalin
istället för blod
 
som ett geni
i tvångströja
berövad läkarnas
lugnande droger
 
som en trasig hjärna
i respiratorns dimma
febriga fantasier
stympade minnen
 
ensam med sina tankar
på ett ändlöst vitt fält

Monotona Bekännelser 19

Kall Gryning

biskoparnas smutsgrå isblock flyter
flyter längs dödens radioaktiva flodfåra
där statyetter av slagg
förtrycker krossade medborgares barn 
med skräckens kärnstridsspetsar
de grunda bokhyllornas härskare
i sadismens glömda bibliotek
vid de grusade drömmarnas blodbestänkta torg

Monotona Bekännelser 18

Ensamhetens Överlevnadsbok

människan mördarna glömde
i julrusningens kakafoni
 
drunknar sakta i ångestens pool
flaskan är hans livboj

men snart är flaskan tom
och levern har gjort sitt
 
han drunknar åter igen
med ögon röda av ensamhetens klor

Monotona Bekännelser 17

Narcissistiska betraktelser

JAG VAR -
ett svin i dy
bland rester slängda till mig
av nålens hand varpå
en ring av granit förvälves av
månsken, sol och gyttja

JAG ÄR -
son av den dödfödde modern
som i kloakens rännsten
vände sig om slängandes
de sista banden av lycka
på en eld av flytande smuts

JAG BLIR -
intet

Monotona Bekännelser 16

Dikt ur en kö

vi är alla bröder
i en linje___________
jag står och ler
vilka idioter som ej går förbi
jag står och ler
bakom mina bröder

Monotona Bekännelser 15

Dålig Fredagkväll

kåt och full
frysen full med lik
ett tomt rum
en låda
 
flaska sprit vid min sida
drar mig över golvet
hänger mig på spiken
och utanför

Stockholm 

Monotona Bekännelser 14

Evigheten

allting var
som ett ofullbordat slut
ingenting är
som någonsin funnits
här...nu...men hur?

som en skenande sfär störtande utför
kraftfullt
accelererande
blodsprutande
vulgärt


som om vi aldrig funnits

Monotona Bekännelser 13

Retrospektiva reflektioner

västanvargen ylar
hungrig i kylan
är jag som vargen i mina drömmar
eller hungern
som gör sig påmind
gång på gång på gång...

Monotona Bekännelser 12

Genbank

född av metall
ursprung som sväller till klot
växer, svalnar, upptar vakuum
jordens multnande inre
klottrar fast endorfin i våra händer
tvingar ångest i våra kranium
sakta tvekan
kalla kroppar av liv
skorpor och skavande skal som sprutar stål
som objekt surrar i elektricitet
död metall

Monotona Bekännelser 11

Skuld och metadon

i trigonometrins karusell
hypnotisk alfa
telegraftrummans skallben
frakturen lyser i sten av guld
ovanför svävar existentiell frihet
medikamenter
droger
min tablettask av blank metall
med en botten utan botten
rymmer hemligheter ur framtiden
ur evighetens skåra
i den förgångna materian
minus och plus
möts i alltet
i vredens kväll
stjärnbeströdd av flimmer

Monotona Bekännelser 10

Surrogat

du var cesiumet
i mitt skelett
själv fångad av strålning

du var kokainet
i evighetens pipa
andad av lust

du var kvicksilvret
i mitt blod
dödad av giftets hämnd

Monotona Bekännelser 9

Kärlekens utopi

fast i de näringsrika mödrarnas barm
när den ofrivilliga bröstmjölken sinat
affärsbiträdet har sagt upp sin post
som rikets regent ej kan resignera bara
för att hans papperskorg fyllts med moln
från den blommande hibiskusens rot
provrörsbarnen som kommit förbi
fertiliseringens barriär föds utan en
utopi av Kärlek

Monotona Bekännelser 8

Oidipus skugga

jag kastar mig mot domedagens slöja
fylld av irrelevant kurage
mina suggestiva tankar
beskuggar ljuset från solens strålar
är det det här som är slutet?

eller...
är det det här som liknas vid
skärselden där de tusen
och åter tusen plågorna
har sitt tillhåll

försöker vända om
men mina ben är som djupfryst cement
på botten av Atlanten
som just landat på Titanic
det är över för mig
likaså för min moders andre make
ty det är jag som är
min moders andre make

Monotona Bekännelser 7

Abortens tankar

befruktad tre nätter innan min moder
skulle ha haft
sin första menstruation

född åtta månader prematur
jag var ej ens ett
foster med lekamen och lem

mitt liv var som skrubbsåret
som fick fatala konsekvenser
mitt liv var som förkylningen
som ebbade ut i pest

jag var...
...blott en del av min moders lusta

Monotona Bekännelser 6

Schizofreni

 fast i envig med mig själv
kaotiska härskaror förtär mig inifrån
min söndriga själ är för svag
för att säga stopp
 
jag känner mig som en panda i bur
en räv i en rävsax
en nyfödd kanin i vinterkylan
en daggmask i öknen
lika viljelös lika morbid
 
ska jag sluta på mentalsjukhus?
ska jag sluta som långvårdskolli?
eller båda delar?
...tragedins kollage

Monotona Bekännelser 5

Poesi ?

vad, är ordet ?
makt
i uttrycket

tre vargar
i fårakläder, 
härskar

ondska, eller gud ?

en ärofull
avrättning, i snödis ?
sandstorm ?
verklighet i fantasin
vansinne ?
harmoni ?
poesi ?

Monotona Bekännelser 4

Kort Poem

men varför
känns det som jag svävar
som en vingklippt fågel
över en lila ocean

Monotona Bekännelser 3

Glädje

regn
regnet söker min själ
droppen
en glödande droppe av is som slår ett hål i min panna
är en obetydlig tjänare av mångfalden
vindens stridstjut blandar sig
med blodets förkrossande avgrundsrytm
mina öron sprängs sakta sönder av trycket i mitt bröst
smärtan är
jag vilar i snön
på en kudde av mitt eget frusna blod
så ser jag en skugga
ett ansikte i dimman
dödens ande har kommit
han ler...

Monotona Bekännelser 2

Tankae

Tankarnas tårdrypande trälar
tuggar tarmarnas toner
Andarnas asymptotiska armar
andas allvarets allegori
Nattens nakenhet nalkas
när näcken nynnar nasalt
Kylan kastar kontemplativa
karuseller, kan korset kvävas?
Apokalypsens allmängiltiga anhängare
ansträngs ansvarsfullt autistiskt.
Evighetens evinnerliga elegi
emot en ensam..

Monotona Bekännelser 1

Grönländska Gravar

snöig tystnad över de dimhöljda bergen
vågornas bränningar mot de karga stränderna
fåglar som förr så livligt häckade
äro nu som bortspolade
valar som stred för sina arma liv
har valkyriorna för länge sedan hämtat

dova ekon från förfäders röster
sliter min själ i stycken
hjältar som fordom oss visade vägen
framgent vilar sex fot under mark
grönländska gravar av tjälen frusna
vittnar om urtida ismer