I Respiratorns Skugga 1

det uppenbara

människor i fördjupningens grunda sjö
lallar likt intelligentian framåt mot stupet

 

de döljer sina fatalt deformerade kranium
i förnedringens cykelhjälm
och ber om en tid
hos de räddas tandläkare

de döljer sina pliriga ögon
bakom en mask av svart genomskinlig plast
och de ber om en tid
hos den våldtagna gynekologen

 

de döljer sina såriga stjärtar
i byxor sydda av 362 igelkottar
och de ber om en tid
hos Hans Scheikes kvinnor

människorna slutar att gå
då mästaren vinkar med handen