2000-10-02

Bruno K. Öijer - en biografi

Denna biografi över Bruno K. Öijer har sammanställts av Pär Mosse utifrån främst Johan Lindholms specialarbete i svenska från 1995 och Johan Svedjedals Gurun och Grottmannen. Utöver detta har ett antal tidningsartiklar och intervjuer studerats och Göran Moe har bidragit med korrekturläsning och en hel del synpunkter. Denna biografi publicerades först 2000 men fick en mindre uppdatering 2002.

Bruno K. Öijer föddes 26:e november 1951 i Linköping där han också växte upp. 1973 flyttade han till Stockholm där han bor idag. K stog fram till 9:e juni 1999 för Kenneth då han bytte Kenneth mot Keats.

1971 anordnade tidskriften Lyrikvännen en poesitävling i hopp om att finna duktiga debutanter. BKÖs bidrag Förbi gränsen och tillbaka uppskattades av en enig jury med författaren Gunnar Harding i spetsen. Hans bidrag publicerades i nämnda tidskrift och banade väg för BKÖ mot ett erkänt författarskap.
Tillsammans med några vänner startade han stenciltidskriften Guru Papers där den egna poesin blandades med bland annat samhällskritiska artiklar. Det var också i Guru Papers som BKÖ myntade den bevingade parollen "spräng den förbannade kultureliten", som ofta citeras.

1973 kom BKÖs första diktsamling Sång för anarkismen som trycktes upp på en stencilpress i 300 exemplar, varav hälften delades ut gratis till spärrvakter och annan personal på Stockholms lokaltrafik. Tanken var att göra något som blev omskrivet i media, men mer än ett par notiser på dagstidningarnas kultursidor ägnades inte åt den unge poeten. Diktsamlingen trycktes upp på vännen Eric Fylkesons eget nystartade förlag kallat Poesiförlaget. Boken blev fort slutsåld men fick knappast den uppmärksamhet som BKÖ önskade, trots lovord från kritikerna. Under hösten samma år anordnades en poesiuppläsning i Klarateatern som då låg i det hus som riksdagen tillfälligt inhystes i. "Nya poeter i nya riksdagshuset" löd parollen som lockade en stor publik. BKÖ uppträdde med dikten Jeanne D`Arc, allting blöder.

Våren 1974 hölls ytterligare en uppläsning i Gamla Riksdagshuset, som det då hunnit bli, trots att den första var menad som en demonstration från unga poeter och inte som en inledning till en tradition. Den andra uppläsningen har gått till historien främst tack vare BKÖs framträdande. Istället för att läsa upp en dikt läste han upp ett manifest mot uppläsningen:

"Okej. Ni har startat det här för att bevisa att poesin lever. Men allt liv som måste bevisas är redan dött. (...) Här har riksdagsmän stått och ljugit i decennium efter decennium, och tvingat ned all verklig opposition mot golvet. Sen har det blivit dags att damma av Moster Poesi och bjuda på en enda riktigt långtråkig söndagspromenad. (...) Trots allt finns en viss skillnad mellan blåspöket Gösta Bohman och kommunisterna, men här får alla poeter identiska applåder, vare sig dom är kultursidespekoralister, ointressanta pusselförsäljare, läroboksförfattare, prästkjolar eller romantiska pausfåglar. Gamla riksdagshuset har gjort poesin ofarlig och menlös."

När det sista ordet föll avlossades ett knallpulverskott och BKÖ blodade ner sin skjorta med teaterblod och föll mot golvet. Några kvinnor hade hyrts in för att skrika och förhöja effekten samtidigt som två bårbärare rusade in för att bära undan den "döende" poeten.

Senare samma år släppte BKÖ sin andra diktsamling Fotografier av undergångens leende. Denna gång stod ett etablerat förlag bakom boken; Wahlström & Widstrand. Den här gången var kritikerna vid de stora tidningarna mer uppmärksamma, eftersom BKÖ lyckats skapa en del rubriker och diktsamlingen gavs ut av ett etablerat förlag.

1976 kom BKÖs tredje diktsamling c/o Night. För diktsamlingen c/o Night tilldelades Öijer ett stipendium på 6000 kronor från Bonniers för bästa nykomling och sällan lär ett förlag fått lika stor uppmärksamhet som Bonniers fick för detta. Istället för att snällt mottaga sitt stipendium valde BKÖ att låta folket få tillbaka sina pengar. Han växlade in 4000 i enkronor och kastade ut dem på T-Centralen i Stockholm under rusningstid. Den resterande summan tänkte han festa upp, men glömde pengarna i en telefonkiosk. Under den här tiden turnerade han i Sverige tillsammans med poesigruppen Vesuvius. Vesuvius bestod av BKÖ, Eric Fylkeson och Per-Eric Söder.

1978 kom Chivas Regal, en roman om en ung poets resa genom Europa. Den fick dålig kritik. "Köp den på systemet istället" lär någon av kritikerna ha skrivit. När Chivas Regal kom i nyutgåva 1997 hade kritikerkåren, som till viss del bestod av samma personer, ändrat åsikt och bad nu mer eller mindre om ursäkt för sin tidigare sågning av romanen.

1979 kom diktsamlingen Spelarens sten och två år senare Giljotin. Om det var kritikernas negativa skriverier som var orsaken eller om BKÖ helt enkelt saknade inspiration är det ingen utom han själv som vet, men det skulle dröja nio år innan han publicerade en ny diktsamling.

1986 ger BKÖ tillsammans med Brynn Settels ut en skiva där BKÖ läser dikter till Brynns musik. LPn heter Skugga Kommer och gavs ut av Mistlur Records. 1999 gör Rub-A-Dub Records en nyutgåva i form av en CD där även ett stycke som inte fick plats på LPn finns med. BKÖ har också uppträtt tillsammans med Fläskkvartetten på Hultsfredsfestivalen. Även Imperiet har tonsatt en av BKÖs dikter, nämligen Vykort.

1990 kom Medan Giftet Verkar som rosades av svensk kulturpress. Man började åter läsa hans lite äldre verk och bland annat Giljotin fick en andra chans. Liksom Chivas Regal kom den att gillas när kritikerna läste den en andra gång.

1995 ger BKÖ ut Det Förlorade Ordet som är den andra diktsamlingen i en trilogi som utöver Det Förlorade Ordet består av Medan Giftet Verkar och Dimman Av Allt (gavs ut i oktober 2001). 1995 fick BKÖ även Samfundet De Nios Vinterpris. Prissamlingen utökas 1999 då BKÖ fick Bellmanpriset som delas ut av svenska akademien samt 2002 då han fick Samfundet De Nios stora pris "för en poesi i upprorets, metaforens och mystikens tradition".

BKÖ tycker om att möta sin publik vid poesiuppläsningar, både med och utan musik. Hans framträdanden brukar vara utsålda långt i förväg. Vid Polarprisutdelningen 2000 fick BKÖ chansen att, inför den kulturelit som han i Guru Papers propagerade för att krossa, framföra en av sina dikter på det speciella sätt som han är nästan ensam om.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar